Den optiska fiberkontakten är en anordning som kan lösgöras (rörligt) mellan den optiska fibern och den optiska fibern. Det är en exakt skarvförband av de två ändytorna på den optiska fibern, så att den optiska energiutmatningen från den sändande fibern kan kopplas till den mottagande fibern i maximal utsträckning Och för att minimera påverkan på systemet på grund av dess inblandning i den optiska länken är detta det grundläggande kravet på fiberoptiska kontakter. Till viss del påverkar fiberoptiska kontakter också tillförlitligheten och prestandan hos optiska överföringssystem.
Kontaktdon för optisk fiber kan delas in i gemensamma enkelmods- och multimodskontakter av kiselbaserade optiska fibrer enligt olika överföringsmedier och andra optiska fiberkontakter såsom plast som överföringsmedier; enligt strukturen på kontakten kan de delas in i:, SC, ST, LC, D4, DIN, MU, MT och andra former. Bland dem används ST-kontakter vanligtvis för ändar av ledningsutrustning, såsom optiska fiberfördelningsramar, optiska fibermoduler, etc. och SC- och MT-kontakter används vanligtvis för ändar av nätverksutrustning. Enligt formen på fiberändytan finns FC, PC (inklusive SPC eller UPC) och APC; beroende på antalet fiberkärnor finns det enkärnig och flerkärnig (såsom MT-RJ). Fiberoptiska kontakter används ofta och har ett brett utbud. I själva applikationsprocessen särskiljs de generellt beroende på strukturen hos den optiska fiberkontakten.
Båda ändarna av fiberadaptern kan sättas in i fiberkontakter av olika gränssnitttyper för att realisera omvandlingen mellan olika gränssnitt som FC, SC, ST, LC, MTRJ, MPO och E2000. Instrument etc., utmärkt prestanda, stabilt och pålitligt. Vissa fiberadaptrar kallas också fiberkontakter på marknaden, det är faktiskt två olika produkter.
